Grymt slut efter en händelsevis och jobbig vecka. På vägen hem gick jag förbi alla dessa fina och stora hus. Jag bor just nu nämligen i Djursholm som är en ganska speciell förort. Det slog mig att ju större husen var desto mörkare var de. Det var som ett museum med en utställning av vackra villor, bara det att de glömt bort människorna som skulle springa runt och leva i dem. Visserligen lyste en och annan lampa, men jag vet hemligheten. Det är bara en tidsinställd timer som ser till att några rum lyses upp några timmar under dygnet för att lura tjuvarna. Men mig lurar de inte. Kanske att den där timern egentligen är en tidsinställd bomb, att snart så spricker den perfekta bubblan och vad händer då egentligen? När vi slutar jobba, jobba, jobba och göra alla måsten. Kanske att vi börjar leva på riktigt då?

Jag fattar i alla fall inte hur man som förälder hinner med allt. Jag har börjat "jobba" på riktigt och orkar knappt med mig själv. Hur ska man då hinna med alla kids och annat kul?

Här är en nyskriven " Nice Little Suburbs".
Nice Little Suburb