Knastrande snö under fötter och vackra snöstjärnor som glimmar. Jag promenerar gatan fram som har kristallkronor i luften. Drottninggatan. De är vackra men det är nog få som ser dem. Kanske turisterna som njuter av allt och gärna kikar upp. Men inte Svensson som stressar fram till och från jobb. Eller är jag för kritisk kanske?

Som i morse. Vi står som små pingviner stilla stilla, utan att röra oss, utan att prata, utan att le. Men vi kikar alla åt vänster. Som att bussen skulle komma fortare om vi tittar tillräckligt intensivt åt det håll där den borde kunna skymtas vilken sekund som helst. Jag kommer på mig själv med att göra likadant. Storstadsfenomen? Nej, samma sak händer i Umeå. Mänsklighetens oförmåga att leva i nuet.

Jag blev så otroligt glad både idag och igår när jag läste denna fina kommentar om min skiva. Känns vackert, häftigt och kul att det finns de som gillar min alldeles egna musik.
Foto: Hanna Wekell