Skulle man kunna säga om mitt senaste inlägg. Läste igenom ett annat äldre inlägg där jag skriver att mina texter inte alls handlar om mig. Fegis. Jag försökte nog bara gömma mig. För mina låtar handlar visst om mig. Om saker som jag är med om, eller mina vänner eller ovänner. En textrad kan börja från en känsla som kommer från mitt hjärta. Så i varje låt finns nog ett litet stoff som har tillhört mig själv. Sen behöver jag inte känna så fortfarande men nog har känslan som oftast känts. Och det ordentligt.

En känsla jag har nu är trött och glad. Min Walk of Shame-video har visats över 400 gånger på tre och ett halvt dygn. Det känns mäktigt och jag är stolt. När ska Kamprad ringa?