här kommer den äntligen, både till dig som sa att den var finast igår på Dramaten och till dig miss K som alltid undrar så...

Och varför blev det så här? Jo, jag satt en natt för länge sen uppe tills solen nästan började skina igen. Och pratade och pratade och kunde aldrig få nog av denna underbara människa. Ibland så klickar det, och det gjorde det verkligen. Men ibland så klickar det rätt men på fel ställe i historien. Och jag tänker inte gå igenom detta träsk av känslor igen, nej. Så det blir inget mer av detta. Men jag har med mig ett vackert minne som jag förseglar och låser in i mitt hjärta. För det är ju så det faktiskt är. Man träffar härliga människor och i en annan tid, på en annan plats så kanske vänskapen skulle blivit något annat.

Och ibland så blir vänskapen också något mycket mindre än vad det har vart och vad man har trott. Och det gör ont. Vänskap och svek rimmar illa. Det blöder nog fortfarande lite tror jag.

Här är Fruitcakes.
Fruitcakes