Värdering av musik, det är svårt det. Gratis eller inte, vem vinner och vem försvinner? För med frånvaron av ersättning så kommer något att försvinna.

Helgen har fyllts av musikdiskussioner på flera håll och kanter. Jag förstår mer och mer musikers frustration över musikindustrins utveckling. Som en vän sa " Ja, jag förstår det när du nu är på den andra sidan..." Men måste man ha ett ben på den andra sidan för att vilja köpa och betala för det man lyssnar på? Jag tror inte det, utan att det mer handlar om en syn på att saker faktiskt kostar. Att allt inte är serverat på silverfat. Min generation, inkluderande mig själv, är så bortskämda och tar för givet att kultur ska vara gratis. Helst borde egentligen allt vara gratis. För det är en rättighet. ? .

Jag spelade på Burmans i lördags. Det var väldigt annorlunda och fint. Det är ju speciellt att gå in i en butik och strax upptäcka att man precis har gått in i en spelning. Vågar man gå därifrån eller stannar man kvar? Det var många som stannade och lyssnade. Framförallt berördes jag av en kvinna som verkligen stod och lyssnade. Med slutna ögon såg det ut som hon begrundade varje ord. Det värmde i hjärtat och kändes extra fint att få signera skivan hon köpte. Ungefär som att veta att hundvakten kommer att ta väl hand om min älskling.

Det är kanske därför som det känns så annorlunda att se mina låtar kunna köpas styckevis på exempelvis Cdon. Jag har ingen aning om vem som köper den och om personen köper flera och "samlar" ihop till hela skivan. Det är spännande och ett led i den utveckling som måste ske för att behålla kvalitén på vår tids musik.